Sju av JSM-guldmedaljörerna för 50 år sedan blev omedelbart A-lagsspelare.
Tre valde fotbollsspel där en återvände – till rollen som klubbchef hos IFK Handboll.
– Jag var för dålig i handboll. Men skapligt bra i fotboll. Blev först en omdiskuterad och då rekorddyr övergång från IFK till AIK innan jag så småningom hamnade i IFK igen som ledare, minns Bosse ”Lång” Andersson.
Vi träffas på restaurang Valle, ett kontringskast från Arena Skövde, och söker minnen från den historiska SM-titeln.
Tränaren Gunnar Blombäck skrattar när spelarnamnen räknas upp:
– Inte ett drömlag, precis, i en tränares ögon. Det har funnits bättre upplagor. Men vi lyckades få ihop det på något konstigt sätt, det var det viktiga. På temat; vi gör vad vi kan, med det vi har, där vi är.
Blombäck lämnade Skövde efter guldet för att spela fyra säsonger hos Västra Frölunda i Göteborg. Vid återkomsten 1980/81 stod fem av juniorerna från guldlaget intill honom som medspelare på lagfotot.
Jonny Palmqvist var tidigt en robust försvarschef, med kortbyxorna gärna högt uppdragna mot armhålorna:
– Det krävdes en stark defensiv, för vi gjorde inte så många mål framåt…
Palmqvist och målvakten Roger Johansson, båda med meriter från J-landslagsspel, höll på längst.
– Jag slutade 1984, efter första kvalmissen mot elitserien, berättar Roger.
IFK-keepern är den som tycks ha bäst koll på guldresan 75/76 – som företrädesvis gick med tåg genom landet.
– När laget kom till Lund inför semifinalen fanns jag redan på hotellet eftersom jag varit på landslagsläger ihop med bland annat Lugis stora namn Sten Sjögren. Så jag hade checkat in på ett enkelrum. Men du, Gunnar (vänder sig till Blombäck…)…såg till så att du fick bröllopssviten – ensam!
Skratten bubblar mellan panerad fisk och kalvfärslimpa på Valle. Kvartetten är överens om att prestationen långt överträffade förväntningarna och målet.
– Det fanns äldre IFK-are som grät öppet efter finalen i Idrottshallen, minns Roger.
Peter ”Kall” Rohdins straffskytte var exemplariskt. Ofta med en studs mellan fötterna på målvakten, så kallad tunnel.
Inofficiellt hävdar IFK-pojkarna att man introducerade ”dubbel-japanen” redan för 50 år sedan.
– Men domarna hade aldrig sett något liknande när Christer Linusson avslutade från en meters höjd, utan blåste av honom för övertramp utan att ha förstått varifrån han hoppade…
Lagkapten Linusson var en av dem som dubblerade med fotboll – och tycktes alltid spela med blodiga knän.
Direkt efter guldet anslöt han till den väntande spelarbussen utanför Idrottshallen som tog IFK:s fotbollslag till Danmark på träningsläger.
”Linus” är en av tre som inte är bosatt längre i Skövde-området. Mats Lindwall – också tidig fotbollssatning – driver två klädbutiker i London. Tony Johansson hamnade i Helsingborg redan som 17-åring där han blivit kvar.
– Handbollskarriären var kort men intensiv, berättar Tony inför jubileet och återseendet på söndag.
1981, fem år efter JSM-titeln, blev en gång rekordunga Tony (just 15 år fyllda) även svensk seniormästare med Vikingarnas IF. Kort därefter satte en axelskada stopp för fortsatt handbollsspel för talangen.
Hylla gärna på söndag – och lyssna på mer från de historiska blåvita guldjubilarerna på Blå Torgets scen i halvtid.
(Matchen har avkast kl 16:00. Kom i god tid – det lär bli trångt!)
Text: Kjell-Ove ”KOA” Andersson
Foto: Kenny Jansson
IGÅR: Resan mot det osannolika och historiska första IFK-guldet.
