Efter bland annat tre korsbandsskador tvingas Victor Ljungquist avsluta sin elitsatsning som handbollsspelare.
– Kroppen har sagt ifrån, konstaterar 25-åringen om det definitiva beslutet.
Efter en framgångsrik barn- och ungdomskarriär, som inleddes i den blåvita bollskolan som sexåring, debuterade Victor i handbollsligan 1 december 2017 som nyss fyllda 17 år.
123 matcher/224 mål senare, inklusive SM-slutspel, är det färdigspelat:
– Det kunde och borde blivit många fler matcher. Men om jag räknat rätt har jag gått skadad och varit borta från spel under mer än sammanlagt 3,5 år, säger IFK-profilen.
Ett sista försök till rehab gjordes i oktober då Ljungquist tog en cortisonspruta.
– Idag vet jag, och alla medicinskt inblandade, att knät är så dåligt och skadat att det inte klarar belastningen som krävs för fortsatt elitsatsning. Till och med till synes behagliga promenader orsakar mig smärta och svullnad. Målsättningen framöver får därför bli att försöka kunna leva ett så normalt liv som möjligt som motionär.
Korsbandsskador 2018, 2021, samt 2023 har medfört långa och jobbiga konvalescenser. Dessutom opererades han för en meniskskada i december 2024.
– Jag kom tillbaka och spelade de sista sex matcherna i våras. Jag fortsatte träna bra i somras, kände mig stark och förväntansfull. Men så kom ett nytt bakslag.
Victor har lagt tusentals timmar i rehabrummet och på gymmet, sett till den totala skadehistoriken genom åren.
Sedan hösten 2022 har han kunnat medverka i endast 30 av lagets 96 ligamatcher. Fast denna säsongen – inte en enda gång.
– Föreningen har ställt upp på ett fantastiskt sätt. Ingen är glömd av alla som stöttat mig. Men jag måste speciellt nämna Annelie Hallqvist, vår fysioterapeut, som visat ett grymt engagemang och tålamod med mig. Vilket jag nog inte alltid gett henne uppskattning för när stunderna varit som tyngst…
Victor om framtiden:
– Jag har utbildat mig till fastighetsmäklare, har ett jobb, och en civil karriär som väntar på mig. Dessutom ska jag besöka min sambo, Elina, som studerar i Milano det närmaste halvåret. Och givetvis följa och stötta mina bröder, Adam och Isak, i deras handbollsspel och utveckling.
Hur ser du på ett framtida tränaruppdrag – som dina (skadade) årskompisar Erik Sääf och Miguel Mbumba?
– Ingenting jag funderat på. Varje sak får ha sin eventuella tid. Jag har haft många tränare att ta lärdom av. Pappa (Mats) under flera år. På äldre dar huvudtränare i IFK som Patrik Liljestrand, Jonas Wille, Henrik Signell och Kristian Svensson.
Några minnen du specifikt tar med dig?
– Oj, Alla kompisar och ledare. Alla USM, och cuper, som vi har spelat. 15 juniorlandskamper, även om min första korsbandsskada kom i just en landskamp i Portugal. Och så den första SM-finalen 2021 mot Sävehof. Jag gjorde åtta mål, men vi förlorade surt efter två förlängningar. Utan en enda åskådare på läktarna – matchen spelades ju under pandemirestriktionerna.
IFK:s klubbchef Johan Gustavsson beklagar å föreningens vägnar att Victor Ljungquist tvingas ge upp karriären:
– Victor har varit en publikfavorit med sin uppoffrande spelstil och sitt stora IFK-hjärta. I de stunder Victor varit frisk och kunnat gå för fullt har han absolut tillhört ligans främsta i sin centrala roll som tvåvägsspelare. Nu önskar vi honom lycka till i sin civila gärning – med vetskapen att han kommer att stötta oss från läktaren.
Text: IFK SKÖVDE HK
Foto: Viktor Ljungström
