Ett litet snack med Herman Dyberg…
…IFK:s vindsnabbe, 23-årige, kantspelare som sett tåget rulla många gånger – men numera är Skövdebo efter sju års pendlande från Falköping.
Hur många tågresor har det blivit sedan du började på NIU (handbollsgymnasiet) 2017 och samtidigt inledde din IFK-karriär?
– Har inte räknat, tyvärr. Jag minns bara väldigt många, och långa dagar. I synnerhet tiden efter skolan i väntan på träningen när jag käkade mellanmål och läste läxor i arenans cafeteria. Det bästa med min satsning på handbollen är att själva resorna sällan känts jobbiga. Dessutom har jag lyckats passa tiden, utan att komma för sent en enda gång, till träning eller match. Något att spinna vidare på nu när tjejen och jag flyttat ihop som sambos inte långt från arenan, och jag har fått jobb som privatrådgivare hos Handelsbanken i stan.
Du kom in i klubben som 16-åring och debuterade i ligalaget redan 17 år ung säsongen 2018/19 under Jonas Willes ledning?
– I första matchen, mot Karlskrona, fick jag lägga ett straffkast och göra mitt första mål. Lite senare, mot AIK borta, när Rasmus Wremer var sjuk, lät Wille mig också spela sex, sju minuter. Det var hur stort som helst för en då förstaårsjunior.
Enligt tränare “Krille” Svensson har det ringt dubbla väckarklockor för revansch inför onsdagens bortamatch mot Skånela. Ni förlorade i cupen mot denna ligans nykomling och insatsen senast mot Karlskrona…ja, den sved i skinnet!?
– Helt klart är det så att vi underpresterade både som individer och lag. Skärpning är beordrad, med all rätt. Vi ska fajtas, vi ska visa känslor. Poängen ska in på kontot igen! För mig personligen är det också en extra morot att ställas mot Skånelas högersexa Isak Svarén, en gammal kompis. Vi gjorde tre ungdomsår och en säsong som seniorer tillsammans hos IFK.
Text: Kjell-Ove “KOA” Andersson
Foto: Viktor Ljungström
