Foto: IFK Skövde HK
Säsongen 2001/02 skrevs ett nytt kapitel i IFK-handbollens historiebok.
Ja, egentligen för hela Skövdes vidkommande:
En ny Arena invigdes.
– Efterlängtad och välbehövlig, minns Thomas Enqvist, 63 år, vaktmästare i gamla Idrottshallen då liksom i Skövde Arena fortfarande 2025.
Thomas och företrädesvis kollegan Bill Karlsson är egentligen ett lika klassiskt team som IFK Handboll. Även Allan Klang och Håkan Karlsing bör omnämnas.
– Jag gjorde ett kort inhopp redan 1983, men började jobba i Idrottshallen permanent först säsongen 1992/93. Vårt arbete omfattade även Södermalms IP, slalombacken och Billingens fritidsområde, minns Thomas.
KONTORET EN SAMLINGSLOKAL
Arena Skövde invigdes med en träningsmatch i handboll för herrar mellan Sverige och Spanien den 17 januari 2002. Direkt efteråt inleddes EM där Skövde stod som värd för ett av gruppspelen – och Bengan Boys sedan spelade hem titeln i Globen.
– En oförglömlig start. Det är ändå alla vardagar man minns mest. Vi hade plötsligt tillgång till tre träningsytor istället för en. IFK-lagen tränade samtidigt och parallellt, och kunde enkelt skifta, växla, och lyfta upp spelare vid skador och sjukdom,
Verksamheten växte. Liksom möjligheten att underhålla en större publik även om tillbyggnaden med kafé, foaljé (Blå Torget) och VIP Handbollsbalkongen tillkom först efter en utbyggnad 2009.
– Egentligen både på gott och ont, tycker Thomas Enqvist om Arena-bygget. Idrottshallen var både omtyckt av egna och fruktad av motståndare. Och alltid fullsatt efter att IFK gått upp till elitserien. Om man får vara nostalgisk…ja, Idrottshallen kändes mer som en intim fritidsgård. Inte minst som en värdefull klubb- och samlingslokal för många. Vi vaktmästare hade arbetstid till kl 22.30. Men ungdomsledare som “Proppen” (Karlsson), Tomas Grynge, Uffe Nyström, Jan-Ove Falkhage och Håkan Gustafsson satt gärna kvar inne på vårt kontor och pratade till långt efter midnatt flera dagar i veckan. Det växte fram en kultur, helt enkelt.
BULVAN ÅT STRESSAD IFK-TRÄNARE…
Thomas Enqvist har sett många profiler komma och gå genom åren. Vi sparar namnen – men snacka gärna med Thomas om just detta mellan fyra ögon och öron. (“Det är ingen tillfällighet att vissa spelare nått längre än andra med tanke på hur seriösa de varit…”
Han minns det mesta och de flesta; hävdar bestämt att SM-finallaget 2004/05 är föreningens främsta, och har åtskilliga anekdoter att berätta.
Som exempelvis när han, som plötslig bulvan, hjälpte en IFK-tränare i tidsnöd att ta ut veckans gemensamma V75:a för elitlaget på temat:
“Spela en Dirty Harry eller vad det heter (avsågs Harry Boy)”
– Grejen var att jag lyckades få noll rätt, vilket tränaren i fråga därefter häcklades länge för.
Thomas uppskattar även vänner och åskådare som ständigt passerar revy. Och när han tillsammans med kollegorna åkte minibuss till IFK:s bortamatcher. Arbete och fritid hörde liksom ihop.
Avslutningsvis säger Thomas Enqvist:
– Utan IFK Handboll hade livet varit mindre roligt och minnesvärt. Min pensionerade arbetskamrat, Bill (Karlsson), är i det hänseendet kanske den största av föreningsmänniskor som funnits. Tänker bara på hur många gånger Bill hoppade in på träningen när det uppstod skador och plötsligt saknades en målvakt…
Fotnot: Thomas poängterar tydligt att han också vurmar starkt för alla övriga föreningar som har sin verksamhet i Idrottshallen och Arenan – även om denna artikel rör IFK Handboll.
Följ med oss i vår jubileumsserie och kommentera gärna – framåt, tillsammans.
HÄRNÄST: säsongen 02/03 – håll utkik!
